fiaquiro

Har varit sjuk i 3 veckor nu, får ju banne mig räcka!

Som "tur" är ska ju Kiro vila med sin skada, men tusan vad trist det är att inte kunna träna som vi brukar, ut & springa, härja omkring & ha energi att lära in nytt eller slipa på gammalt. Nej energin finns inte. Som tur är min underbara hund, även om han är understimulerad, lätt att ha & göra med.

Han får ju vara lös på promenaderna & lyssnar bra trots att jag knappt har röst eller hostar fram något obegripligt kommando. När jag behöver ligga inne & vila lägger han sig nära & skulle inte drömma om att störa mig. Men när vi är ute så kan han bli irriterad på framförallt hundar som vi möter, i vanliga fall är hundmöten inte något jag funderar över som ett problem, men han blir vaktig när jag är dålig, har alltid varit så, har jobbat på det & det har blivit bättre med åren, men vissa hundar verkar trigga honom fortfarande, folk går bra sålänge de inte beter sig "illa", springer mot oss eller härjar för nära.

Som tur är har jag jobbat till & från under de här veckorna så han har fått vara på dagis åtminstone.. Man får ju lite lätt dåligt samvete när hunden är van att göra så mycket mer, men han brukar vara nöjd bara han får vara med bara :) Igår till exempel var det lite soffmys på schemat & han knökade ner sig mellan (trots att det inte fanns plats) & verkade himla nöjd med att få vara med & nääära.

Så kanske är det inte så synd om hunden. En sak är säker, han vill också ha vår nu.